Att kunna använda ett eldstål är grundläggande när man vistas i naturen, oavsett om man är intresserad av bushcraft, överlevnad eller friluftsliv i allmänhet. Här i butiken har vi ett stort sortiment av utrustning för att göra upp eld. Bland annat marknadens största från CUMA GEAR.
För att göra upp eld är det en riktigt bra idé att sätta sig in i hur ett eldstål fungerar. Oavsett om det bara är på dina vanliga turer i skogen, om du ägnar dig åt bushcraft eller överlevnad, eller bara är friluftsentusiast, bör du kunna använda ett eldstål.
Vilket eldstål ska du välja?
Rätt eldstål beror på hur du vill använda det. För vandring kan låg vikt och kompakt storlek vara viktigast. För bushcraft och övning vid eldstaden kanske du föredrar ett längre och tjockare stål. Titta också på greppet och om en skrapa medföljer, så att du har ett set att börja använda direkt.
Om du är nybörjare med eldstål är ett bra grepp och enkel tillgång till lämpligt tändmaterial en bra utgångspunkt. Storleken i sig avgör inte om du lyckas göra upp eld: tekniken och materialet som ska fånga gnistorna spelar också en stor roll.
Jämför eldstål och tändset från Cuma Gear
För dig som vill hålla packningen kompakt:Cuma Gear Pocket Size är 10 cm långt, har en diameter på 10 mm och väger 70 g. En skrapa medföljer och kan fästas vid eldstålet under transport.
För dig som vill ha ett större stål:Cuma Gear The Bushman är 126,5 mm långt och 12,5 mm i diameter. Det väger 120 g, och skrapan och eldstålet är förbundna med paracord. Modellen är större och tyngre än Pocket Size, men mycket populär.
För dig som vill samla flera delar i ett set:Cuma Gear-setet med eldstål, eldpustare och tändmaterial innehåller ett ferroceriumstål med handtag och skrapa, ett teleskopiskt eldpuströr, paraffinbehandlat jutegarn och en förvaringspåse. Hela setet väger cirka 125 g. Du behöver fortfarande ha småved och grövre ved redo.
Vill du öva på den traditionella metoden med flinta och stål?
Välj ett traditionellt flint- och stålset om det är den gamla tekniken du vill lära dig. Det används på ett annat sätt än ett modernt ferroceriumstål. Med flinta och kolstål arbetar du med en gnista som fångas upp i exempelvis kolduk och utvecklas till en glöd. Glöden förs sedan vidare till en låga i ett lämpligt, torrt material.
Vad är skillnaden mellan ett eldstål och ett tändstål?
Det finns många olika benämningar på eldstål. Om du kallar det eldstål, tändstål, Firesteel, ferro rod eller något annat spelar inte så stor roll. Det viktiga är om du kan använda det.
Hur fungerar ett eldstål?
Du kan använda eldstål tillsammans med alla möjliga saker som har en vass kant. Om du använder en flintsten, yxa eller kniv spelar inte så stor roll. Du måste dock kunna skrapa loss materialet med ett ganska snabbt och bestämt drag. Först då fungerar eldstålet som det ska.
Eldstål fungerar tack vare en mekanisk och kemisk reaktion. Det är det som skapar de heta gnistorna.
Ferrocerium är den aktiva komponenten i eldstål/tändstål. Cerium har en låg antändningstemperatur på mellan 150 och 180 grader Celsius. Därför kan ett snabbt ryck med en vass kant lätt ge den här temperaturen. De små flagorna som skrapas loss antänds då.
Från gnista till brasa: Ha tre storlekar av material redo
En gnista kan vara varm utan att kunna antända en vanlig vedklabb. Därför börjar en lyckad brasa med förberedelserna. Ha materialet inom räckhåll innan du använder eldstålet:
Fint tändmaterial: Materialet som ska fånga gnistan. Det kan vara torr bomull eller mycket fint skrap från lämplig björknäver eller fatwood. Materialets finhet och skick är avgörande.
Småved: Tunna, torra spån och kvistar som kan antändas av den första lågan.
Större ved: Något tjockare pinnar och sedan vedbitar som läggs på när lågan har fått ordentligt fäste.
Lägg inte på för mycket ved på en gång. Lågan behöver luft, och övergången från fint material till större bitar bör ske gradvis. Om det första materialet brinner upp innan kvistarna tar fyr behöver du ofta mer fint material eller tunnare, torrare kvistar.
Så gör du enklast upp en brasa med eldstål och bomullsrondeller
Det här tricket fungerar nästan alltid och i alla väder. Ta en näve bomullsrondeller och doppa dem i smält stearin. Du kan med fördel använda värmeljus som du smälter i en kastrull. Lägg bomullsrondellerna på en bit bakplåtspapper efter att du har tagit upp dem ur kastrullen. När de har torkat är de redo att användas.
Bomullsrondeller doppade i stearin och eldstål har fördelen att båda fungerar även om de nyss har doppats i vatten. Ett kraftigt skyfall eller en kanot som vält kan innebära att du plötsligt behöver kunna göra upp en brasa.
Riv sönder bomullsrondellen lite och låt kanterna fransa sig. Nu kan du använda ditt eldstål och med stor säkerhet göra upp eld. Det här välkända tricket fungerar perfekt när du ska tända en brasa.
Miljövänlig brasa med eldstål och björknäver
Den mer ”ekologiska” varianten av att tända en brasa (utan kemiska tändmedel) är att ta lite björknäver, rufsa upp ytan, slå några gnistor mot björknävern och på så sätt skapa den första elden som du sedan kan bygga vidare på tills det blir en brasa.
Eldstål på djupet
Ferrocerium, ferrostav, tändstål, ferroceriumtändare eller, som vi nog alla känner till det, eldstål.
Historien om eldstålet
Metallen ferrocerium uppfanns av den österrikiske kemisten Carl Auer von Welsbach år 1903. Namnet ferrocerium kommer från de två huvudkomponenterna: järn, som heter ferrum på latin, och den mer sällsynta jordartsmetallen cerium. Därmed såg ferrocerium och det ”eldstål” som vi känner till dagens ljus.
Kul fakta. I Europa är ferrocerium också känt som auermetall. ( En metall som har pyrofona egenskaper/reagerar kraftigt med syre vid rumstemperatur i form av gnistor )
Vad innehåller ett eldstål?
Det är en sammansättning/legering av flera sällsynta jordartsmetaller, såsom:
När ferrocerium fragmenteras/skrapas reagerar det med syret i luften och antänds. Det når en gnisttemperatur på upp till 3000 C, vilket gör det perfekt som tändkälla i många olika former, som tändare, gnisttändare för svetsning, inbyggt i knivar, eldstål osv.
Den allra största fördelen med ferrocerium är att det är mycket lättantändligt även under de sämsta förhållandena, vilket gör att de flesta friluftsmänniskor föredrar det.
Ett eldstål i dag har härdats med magnesiumoxid och järnoxid för att få en fastare form.
När man får ett nytt eldstål är det ytbehandlat för att hålla sig fräscht, så gnistorna kommer först när det svarta har skrapats bort och man skrapar på den blanka ytan.
Är flinta och ferrocerium samma sak?
Nej, flinta är en sten vars vassa sida man använder för att slå mot en järnbit med hög kolhalt. Jordpartiklarna antänds då av friktionen, det är alltså stålet som brinner och inte flintan.
Ferrocerium antänds när man fragmenterar/skrapar av material som reagerar med syret i luften. Det är alltså ferrocerium som brinner.
Det de två sakerna har gemensamt är att både flinta och ferrocerium används för att skapa gnistor när man tänder en brasa.
Proffstips - tändning med eldstål
Oavsett vad du ska tända är det alltid mycket lättare, särskilt i fuktigt väder, om du skrapar av lite material från ditt eldstål utan att det gnistrar. De små fragmenten från eldstålet hamnar tillsammans med tändmaterialet och antänds när du slår gnistor från eldstålet. Det höjer den sammanlagda temperaturen en aning, vilket förhoppningsvis gör det lättare att få fyr på tändmaterialet.
Tändning med eldstål och naturmaterial
Fatwood och eldstål går hand i hand
Ett riktigt enkelt sätt att tända med ett eldstål är bland annat att använda fatwood, som är en kådrik bit tallträ som man skrapar av lite från och som är mycket lättantändlig.
Om du vill arbeta med kådrik furu kan du läsa vår guide om hur du hittar och känner igen fatwood. Använd fina skrap med eldstålet; större spån kan hjälpa lågan att ta sig vidare.
Fnöskticka
Fnösktickan kräver lite mer förarbete. Klicka på länken och se hur.
Den stora fördelen är att fnösktickan kan hålla kvar gnistorna/glöden så att du kan spara glöden till nästa gång du ska tända en brasa eller pipa, precis som man gjorde förr i tiden.
Björkbark
Barken på de flesta björkar innehåller olja, ungefär som fatwood.
Det går att göra på flera sätt, till exempel genom att skrapa ovanpå barken, vilket ger björkbarksdamm och -fibrer som är mycket lätta att antända. Ett enda drag med eldstålet brukar räcka.
Packa ett litet tändkit för turen
Förvara en portion beprövat fnöske torrt i en stängd, vattentät behållare eller påse. Då blir du mindre beroende av att hitta lämpligt material efter en regnskur. Packa eldstål och skrapa så att du enkelt hittar båda delarna, och ta gärna med en tändare eller tändstickor som extra alternativ.
Öva med samma material som du tar med dig på turen. Börja under lugna förhållanden och lär dig både att få fram gnistor och att föra den första lågan vidare till småved. Ett set som du känner väl är lättare att använda när vädret gör uppgiften svårare.
Frågor när du väljer och använder tändstål
Varför kommer det gnistor men ingen eld?
Undersök först fnösket. Det kan vara för grovt, fuktigt eller ligga för långt från gnistorna. Finfördela materialet, använd en torr portion och arbeta nära den plats där gnistorna ska landa. Fler gnistor löser inte nödvändigtvis problemet om materialet inte är lämpligt.
Varför ger mitt nya eldstål inga gnistor?
Kontrollera om staven har en skyddande beläggning. På de nämnda Cuma Gear-stavarna ska den tas bort från det område du vill använda. Följ produktens anvisningar och använd skrapans avsedda kant. Du behöver inte ta bort beläggningen från hela staven.
Kan jag använda eldstål i regn?
Ett modernt eldstål kan användas även efter att det har blivit blött, men det gör inte blött tändmaterial lätt att antända. Torka av arbetsytan, skydda det finfördelade materialet från regnet och ha torra spån och kvistar redo. Förberedelserna behövs fortfarande, även om eldstålet kan ge gnistor.
Var kan jag öva på att göra upp eld?
Använd en lämplig eldplats där öppen eld är tillåten och kontrollera aktuella lokala begränsningar och eventuellt eldningsförbud. Håll uppsikt över elden, ha vatten till hands och släck den helt innan du lämnar platsen. Se Naturstyrelsens vägledning om öppen eld i naturen.